Gullandet med Östersund

“Jag är kär” utbrast min vän och tidigare kollega Jens Fjellström i C More-studion i paus av matchen Hammarby-Östersund i premiäromgången av Allsvenskan 2016. Han var inte ensam inom svensk sportmedia om det, om man säger så, för så fort Östersunds FK kom på tal den våren glimrade det till hos osedvanligt många. Spelare i andra klubbar, tränare, TV-tittare, kommentatorer… ja, folk från lite varstans fascinerades av den unga klubben med de galna visionerna, och de synnerligen egna vägarna att nå dit de ville.

  Öppna ditt konto hos Expekt – Få en unik bonus om hela 2 000 kr!

Som vanligt kommer det då så småningom en motreaktion, och den kom företrädesvis från andra klubbars supportrar. Först var Östersund inte något man behövde se som ett hot, bara en tramsig småklubb som man kan städa undan, lite med vänsterhanden så där. När de sedan faktiskt visade sig vara ett hot så blev det dags att hugga, men i ärlighetens namn går det väl… så där. Här de tre vanligaste invändningarna:

“Daniel Kindberg är en fuffens typ som ser till att dopa klubben ekonomiskt”
Det kan mycket väl ligga lite i detta. Jag vet inte. Metoderna kring sponsringen av klubben (bland annat omskrivna i Offside) känns kreativa, om man ska säga det på ett snällt sätt. Dock tror jag att kritiken mest handlar om avundsjuka kombinerat med svag självkännedom. Är det något fotbollsklubbarna i Allsvenskan och Superettan har varit bra på under 2000-talet så är det väl just kreativ ekonomi. Det har skjutits upp redovisningar och betalats arvoden hit och dit och kommuner har hjälpt till och arenor och träningsanläggningar har sålts och sen givits tillbaka och sponsorer har agerat kriminellt och jag orkar fasen inte dra upp allt. Det har varit mer regel än undantag. Att andra klubbar gjort en massa fel tidigare innebär inte att Östersund ska slippa att granskas nu, för det ska de förstås, men det vore klädsamt om de nu så indignerade tonerna från andra klubbars påhejare presenterades lite mjukare. Daniel Kindberg som person är dessutom exakt det som en majoritet av elitklubbarna skriker efter, en “god diktator” med rätt kontakter och, ovanligt nog, rätt kunskaper. Avundsjukan lyser igenom där också.

“Fotboll ska inte spelas på plastgräs”
För de verkligt fotbollshistoriskt intresserade kan jag meddela att fotboll, från det att spelets regler nedtecknades i England år 1863, oftast spelades på hårt stampad jord, alternativt kolstybb. Ska man vara riktigt hardcore mot alla förändringar så är gräsplaner en tramsig nymodighet. Nu är jag varken progressofobisk eller ultrareaktionär, det är klart att jag föredrar en riktigt fin gräsmatta framför en sån där grön plastrulle man lägger på balkongen, men Östersund ligger för fan ett par mil från Åreskutan! De och GIF Sundsvall får faktiskt ha plastgräs. Jag är helt med på protesterna mot, t.ex, Behrn Arena, Borås Arena, Tele2 Arena, Whatever Arena osv, för där geografiska förutsättningar inte sätter absolut stopp för en gräsplan ska det finnas en gräsplan. Det gäller då alltså inte Östersund. Eller Giffarna. Eller Gefle (eventuellt). Men verkligen inte Östersund.

“De har ingen själ eller historia”
Detta är bland det tramsigaste jag vet. Utan nya uppfinningar hade vi alla bott i grottor och klubbat ihjäl the occasional myskoxe innan vinterdvalan. Evolution är liksom det som hela mänskligheten handlar om. Nya påfund. För de som är oroliga för att allt som är bra med fotbollen idag ska försvinna vill jag bara meddela att den där regelboken jag skrev om innan är totalt reviderad jämfört med originalet. Saker händer, och nästan alltid vinner det sunda förnuftet och “the wisdom of the crowd” eftersom “the crowd” i det här fallet betalar en jäkla massa pengar för att få vad de vill ha. Människorna i Östersund, de som fyllt arenan bättre än en väldig massa andra städer, har en oerhörd stolthet och glädje för sin klubb. Det är underbart att vara på match där, vid Storsjöns kant, och prata med folk som är så lyckliga att allt det här har hänt just hos dem. Vem kan säga till dem att de inte brinner för det här? Historia? De skriver den hellre än att läsa den.

Det finns en textrad i Kents berömda låt “747” som lyder:

Ni kan skratta om ni vill,
håna oss, vi rör oss,
ni står still
“.

Ikväll spelar Östersunds FK, som enda svenska representant i fotbollens Europaspel, borta mot ukrainska Zorya Luhansk. Sen ska de möta Hertha Berlin och Athletic Bilbao.

Jag önskar dem all lycka.

/ Jonas Dahlquist

  Öppna ditt konto hos Expekt – Få en unik bonus om hela 2 000 kr!

 

Missa inte senaste avsnittet av podcasten Uppsnack med Jonas & Sladjan

Send this to a friend