sladjan-osmanagic

Sladjan Osmanagic: Tennisens gyllene era fortsätter

Sladjan Osmanagic är tillbaka med en krönika hos oss på Spelbloggare och dödar myten om att ”tennisen vore död”, samt tittar och reflekterar över nu-, sam- och framtidens tennis. 

Som svensk och tennisälskare lider jag emellanåt av den i Sverige utbredda mediebilden om att tennisen är på väg utför globalt. Det är ett problem vi har i Sverige som tyvärr kan appliceras på områden utanför sportens värld. Om något inte fungerar i Sverige är det döfött även utomlands. Så är absolut inte. Tennis är ett utomordentligt bra exempel på att något lever och frodas, mer än någonsin, även om sporten i sig anses vara iskall i Sverige. Sedan kan man verkligen fråga sig varför Sverige skulle vara ett rättesnöre globalt för vad som fungerar eller inte. Faktum är att det är bra drag på biljettförsäljningen kring både Båstad och Stockholm Open. Så tennisen är inte död i Sverige.

I somras deltog jag i en podcast jag glömt bort namnet på. Det första frågan som ställdes till mig var varför tennisen är död? Motfrågan var vem säger att den är död? Svaret blev att vi inte har en svensk bland de tjugo främsta i världen. Det är ett märkligt svar med tanke på att tennisen lockar mer publik än någonsin både på plats och TV-mässigt. Prispengarna är större än vad de någonsin varit tidigare och vi har Serena Williams och Roger Federer fortfarande aktiva, när deras respektive karriärer summeras kommer de gå till historien som störst på dam- respektive herrsidan. Om tennisen anses död i ett land som bebos av nio miljoner invånare behöver det verkligen inte betyda att den är död globalt.

Tennisen borde våras ömmare – i Sverige

Tennisen blev en global företeelse på 1980-talet. Det var en spelare som dominerade totalt på den dåvarande tennisscenen. Han lockade till sig en helt ny publik till tennistävlingarna, fick TV-kanaler över hela världen att buda på tennisrättigheter. Hans namn var Björn Borg. Bara på grund av honom och hans betydelse borde vi vårda tennisen ömmare än vad vi gör hemma i Sverige.

Roger Federer kom fram i början på 00-talet. Som junior var han extremt talangfull men hade stora problem med att tygla sitt humör. Något han lärde sig att behärska med hjälp av sin dåvarande svenske tränare, Peter Lundgren. 2012 vann Federer sin 17:e Grand Slam-titel. Den sista trodde många, jag var en av dem. Federer har varit lokomotivet i eran beståendes av honom själv, Nadal och Djokovic. Dessa tre spelare har tillsammans vunnit 44 Grand Slam-titlar. Som en jämförelse kan vi nämna att Borg, Wilander och Edberg tillsammans vunnit 24 Grand Slam-titlar.

Federer har vunnit flest GS-titlar genom tiderna, 18 stycken. Han tog sin titel nummer 18 fem år efter den sjuttonde. Oändligt imponerande. Nadal är delad tvåa med Sampras på fjorton och Djokovic är delad fyra på med Emerson på tolv. Hur vi än vänder och vrider på det är tre av historiens fem bästa spelare på herrsidan aktiva just nu. Så tala om för mig hur tennisen kan vara död?

Federer kan göra det omöjliga, att vara världsetta vid årets slut, 36 år gammal. Han har under 2017 vunnit tre av de fyra turneringar han ställt upp i; Australian Open, Indian Wells och Miami. Därmed har Roger spelat in 4000 poäng bara på dessa tre turneringar. Han har slagit Nadal tre gånger av tre i år, en spelare som han tidigare under karriären har haft väldigt svårt för. Jag är enormt imponerad av vad Federer presterat i år med tanke på att han nästan missade hela förra året på grund av skador. Hans backhand är bättre än någonsin tidigare liksom hans servereturer och han spelar mer aggressivt än någonsin tidigare. Och det är den ambitionen att ständigt bli bättre som imponerar mest på mig. Federer kommer inte spela på touren på ett tag nu, han gör comeback lagom till Roland Garros i slutet på maj.

Spel på nya Nadal-skalper

Nu börjar grussäsongen och det skall bli mycket intressant att följa Rafael Nadal på hans bästa underlag. Jag har redan lagt in ett spel på att Nadal tar sin 15:e Grand Slam-titel och 10:e Roland Garros-titel i vår. Nadal var uträknad för ett par år sedan och det var lätt att tro att Murray och Djokovic skulle dominera framöver. Murray är skadad och gör comeback i Madrid om allt går enligt planen. Nadal har kommit tillbaka och ser starkast ut av alla spelare när det är dags för spel på grus.

Djokovic är ett mysterium just nu och ger intryck av att vara proppmätt. Det skall bli intressant att se om han tar sig ur sin svacka som pågått sedan Wimbledon i fjol. Med tanke på den fantastiska dramaturgi som finns kring Federer, Nadal och Djokovic blir jag inte förvånad om Djokovic kommer tillbaka så småningom. Fram till dess är det bara att njuta av Federers storhet. Den är unik i ordets rätta bemärkelse. Och jag kommer fortsätta att skratta gott åt folk som påstår att tennisen är död. Om den är död, undrar jag om något lever överhuvudtaget?

Sladjan Osmanagic