Vår krönikör Sladjan Osmanagic ventilerar sina tankar om tomheten vid landslagsuppehåll, det svenska landslaget och en hel del annat.
Landslagsuppehåll. Smaka lite på det ordet. Landslagsuppehåll från allt vad ligaspel heter i nästan två veckor. Det kan vara jobbigt och är det ibland. Särskilt på våren när de olika fotbollsligorna i Europa närmar sig upplösning eller spännande slutstrider om titlar, Europaplatser och degraderingar. Vi som är fotbolls- och spelintresserade hanterar dessa ligauppehåll på olika sätt.
En del av oss går in i någon form av mindre depression och känner den där tomheten som emellanåt kan vara svår att sätta fingret på. Till slut inses ofta det logiska i sammanhanget, tomheten är lika med bristen på ligamatcher.
Genom åren har jag lärt mig att hantera det bättre, det är i alla fall vad jag inbillar mig. En del individer i min närhet hävdar motsatsen. Det brukar vanligtvis ta en dag eller två för mig att inse att det inte blir något ligaspel till helgen. Det gäller att flytta fokus snabbt till det som komma skall, nämligen landslagsuppehåll med VM-kval.
Under denna omställningsprocess är det viktigaste av allt, att sälja in landslagsuppehållet hos sig själv för att hitta någon form av tändning, som i det här fallet, inför VM-kvalet mot Vitryssland lördag 25 mars. Har det alltid varit på det viset, att ligaspel lockar mer än landslag och kval till de stora internationella turneringarna? Nej, påstår jag.
Förr i tiden, det vill säga en liten bit in på 90-talet, spelades den bästa och mest nydanande fotbollen på landslagsnivå. Detta var innan Bosmandomen, innan klubbfotbollen (även om den var på god väg redan på 90-talet) blev genomkommersiell och ett bra och effektivt sätt att tjäna stora pengar på för dem som hade den drivkraften och intresset. Nuförtiden är klubblagsfotbollen långt mer attraktiv och bättre utvecklad taktiskt och tekniskt.
Vi pratar om en tid då det var större för en spelare att vinna VM-guld med sitt landslag än att vinna än Europacup/CL-titel med sitt klubblag. Detta har förändrats med tiden. Idag är det större för en spelare att vinna Champions League än ett VM-guld. Saker och ting, liksom värderingar, förändras med tiden och med nya omständigheter. Vad beror detta på? Det finns gott om anledningar. På tok för många för att alla skall hinna gås igenom i denna krönika. Så låt oss fokusera på en anledning som i mina ögon absolut inte bör underskattas i sammanhanget.
FIFA har med en imponerande målmedvetenhet arbetat för att undergräva deras eget förtroende gentemot all världens fotbollskonsumenter. FIFA med Sepp Blatter i spetsen agerade under en lång period som om universum enkom existerade för FIFAs skull. Den maktfullkomlighet och maktmissbruk organisationen visat upp genom åren har väckt en fullständig relevant avsky hos oss som älskar fotboll. Då tar vi inte upp deras sätt att uppleva verkligheten. Det får komma i en egen krönika om rätt tillfälle dyker upp.
Gällande bettingen – enkelt att tända till
Att Qatar och Ryssland tilldelades VM-slutspelet 2018 och 2022 är två talande exempel, bland många andra, som har fått bägaren att rinna över. Då pratar jag om min personliga tålamodsbägare. Samtidigt är man en fotbollsälskare, först och främst. Jag är uppvuxen på landsbygden och det var från början naturligt att heja på Svenska landslaget i fotboll snarare än ett klubblag. Nu till helgen möter Sverige Vitryssland i VM-kvalet. Jag erkänner villigt att det är svårt att tända till kring det sportsliga. När det gäller bettingen är det aldrig några svårigheter att tända till. Men kring det sportsliga är det knepigare efter att Zlatan lagt av.
Å andra sidan har herrlandslaget i fotboll numera en förbundskapten som inger ett förtroende både som människa och som fotbollstaktiker. Och det var på tiden måste jag säga, att vi fick en tränare som kan det här med taktik. Och mest av allt en tränare som kan förklara varför han eller hon valt den taktik som valts. Så länge en fotbollstränare kan förklara sitt taktikval är jag tillfredsställd. Därför är jag glad att Janne Andersson tog över efter Erik H.
Till helgen utgår jag från att vi slår Vitryssland och därmed lever hoppet om ett avancemang till VM i Ryssland 2018. Och jag kommer njuta av att se ett organiserat svenskt landslag där spelarna vet sina roller och det defensiva fungerar. Mina pojklagstränare i Värnamo Södra hade ett mantra, alla bra lag byggs bakifrån med en solid defensiv. Synd att inte Erik H begrep det. Däremot är det väldigt skönt att Janne Andersson begriper detta.
Sladjan Osmanagic