Sladjan Osmanagic: Conte den stora vinnaren i Premier League

Det kan tyckas vara helt uppenbart, och logiskt, att Conte är den store vinnaren den här upplagan av The Premiership. Laget han tog över i somras slutade på plats nr 10 i PL-tabellen föregående säsong som titelförsvarare. Minns ni hur det lät i somras när Conte såg till att Italien överpresterade i EM-slutspelet i Frankrike?

  Öppna ditt konto hos Expekt – Få en unik bonus om hela 2 000 kr!

Conte skulle få för kort tid att bygga upp något stabilt i Chelsea med så kort varsel. Är det något vi lärt oss av Contes tränargärning så här långt så är det att han oftast hittar en väg att vinna för sina lag. För Conte handlar det bara om att vinna, inget annat. Försäsongen började med att Diego Costa sa att han ville tillbaka till Atletico i Madrid. Kante kom in från Leicester, Batshuayi från Marseille och Alonso från Fiorentina. Annars var det relativt tunt med nyförvärv.

Vid det här laget är det allmängods vad som hände. Det blev två tunga förluster tidigt på säsongen mot Liverpool och Arsenal. Contes lösning på det hela vara att byta spelsystem och spela med trebackslinje, precis som Conte använt sig av i Juventus. Sedan dess har Chelsea i princip gått som tåget.

Förutom att ligatiteln säkrades borta mot West Bromwich i fredags väntar FA-cupfinal mot Arsenal i slutet på månaden. Och visst såg vi prov på Contes berömda fingertoppskänsla på The Hawthorns när han tog in en striker bredvid Costa för att hitta ett sätt att vinna matchen på. Självklart blev det så när inbytte Batshuayi avgjorde med matchens enda mål. Det var underbart att se glädjescenerna och firandet med fansen efter matchen.

Stort grattis till Chelsea och Conte. För andra året i rad vinner en Italiensk tränare PL med ett lag som inte spelat ute i Europa. Vad händer nästa år? Blir Watford mästare med Mazzarri som manager? Förmodligen inte, men jag ser redan fram emot nästa PL-säsong och hur de sex-sju främsta lagen kommer förstärka sina lag under sommarens transferfönster.

Svårt att utmana i Champions League

Om United vinner Europa League blir det fem lag från England i CL kommande säsong, dock tror inte jag att dessa lag kommer kunna hota Barcelona, Real Madrid, Juventus eller Bayern om att gå hela vägen i turneringen. Ser främst två primära orsaker till det. Dels att så många lag slåss uppe i toppen till skillnad från ligor som den tyska, italienska och spanska. Samt att man i England fortfarande vägrar juluppehåll, vilket missgynnar PL-lagen när utslagningsfasen drar igång på våren.

City och Liverpool har för närvarande greppet om tredje- och fjärdeplatsen i PL. Båda lagen behöver bara vinna sin respektive sista match för att säkerställa att de slutar trea respektive fyra i tabellen. Det skulle innebära att Arsenal missar CL kommande säsong. Om inte det är ett tecken att börja om på ny kula med ny manager vet jag inte längre vad som är ett tecken i fotbollens härliga värld.

I helgen blev det klart att Hull gör Sunderland och Middlesbrough sällskap ner till The Championship. Marco Silva lyckades inte göra en the great escape med Hull till skillnad från Paul Clement i Swansea. Vi lär ändå se Marco Silva som manager i PL nästa säsong efter att ha gjort ett gediget jobb uppe i Hull. Jag blir inte alls förvånad om han tar över Southampton där Puel sitter löst eller West Ham där Bilic blivit alltmer ifrågasatt under säsongens gång.

Historisk match på White Hart Lane

Till sist är det dags att konstatera att den sista PL-matchen spelats på klassiska White Hart Lane i norra London. Spurs har gått igenom säsongen obesegrade på WHL och avslutningen blev mer eller mindre perfekt med en seger mot United, och som grädde på moset fick Harry Kane göra sitt första PL-mål mot just Manchester United. White Hart Lane kommer vara saknad, men livet går vidare.

Vi avslutar med lite kuriosa, eller värdelöst vetande som det populärt kallas nuförtiden. Hösten 2004 var jag i London och besökte Tottenham och Erik Edman som då var ny i Spurs. Erik var både tillmötesgående och pratglad och lät oss göra en del av intervjun hemma i sin lägenhet. Senare åkte vi in till WHL för att avsluta intervjun där. Erik frågade planskötaren om vi fick göra intervjun på innerplan, han sa nej. Erik fortsatte att insistera och till slut stod vi på innerplan. Det är det närmaste PL jag kommit i mitt liv.

Sladjan Osmanagic