Roger Federer har tagit sin åttonde Wimbledontitel och han gjorde det utan att tappa ett enda set på sju matcher. Frågan är om han ens svettades under de två veckor som traditionsrika Wimbledon pågick. Med det vill jag säga att han, som ni vet, spelar elegant och gör åt väldigt lite energi när han rör sig över hela banan med en naturlig lätthet.
Öppna ditt konto hos Expekt – Få en unik bonus om hela 2 000 kr!
Totalt har Federer vunnit två majors den här säsongen och är nu uppe i totalt 19 majors (Grand Slam-turneringar). Det är imponerande av en person och tennisspelare som fyller 36 nästa månad. Hur har han lyckats med den bedriften? Det är något vi bara kan spekulera i, och det har jag inget emot att göra. Jag tror att det uppehåll Federer tog under andra halvan av 2016 har grundlagt de framgångar han har nått i år i kombination med ett sparsamt spelprogram. Kan inte minnas när han såg så stabil ut ur ett fysiskt perspektiv som han gör idag.
Det som slår mig mest med Federers spel 2017 är hans backhand. Det är tämligen påtagligt att hans tränare, Ivan Ljubicic, prioriterat hans backhand under uppehållet förra året. Feds backhand har blivit ett ordentligt vinnarvapen som hans motståndare har svårt att hitta ett effektivt motgift på. Tycker även att det är mer krut i hans forehand än tidigare och att han jobbar mer med vinklar på banan nuförtiden.
Någonstans tycker jag att det i både svensk och internationell press talas för lite om tennisspelaren Federer, när det är mycket fokus på fenomenet Roger. Vi får dock inte glömma att det är spelaren Federer som är grunden till fenomenet Roger. Att Roger Federer slutar som världsetta vid årets slut är ingen större skräll. Jag förväntar mig viss konkurrens från Rafael Nadal och det skall bli spännande att följa kampen dem emellan under hardcourtsäsongen i sommar och inomhussäsongen i höst.
Att Roger Federer är världens bäste tennisspelare genom tiderna är inget som behöver diskuteras. Personligen blir jag inte förvånad om han når tjugo Majortitlar innan han lägger av. Grattis till segern, Roger. Well done and well deserved.
Sladjan Osmanagic