Vår krönikör Sladjan Osmanagic är tillbaka med en ny krönika här på Spelbloggare och i den går han på djupet gällande Manchester City och tränaren, filosofen Pep Guardiola. Mannen som ska ta klubben uppåt i Europas fotbollshierarki.
Pep Guardiola tog över som manager i Manchester City i somras och förväntningarna var högt ställda från honom själv, klubbledning, spelare och supportrar. Guardiola stack ut hakan direkt och tog en strid som hade inslag av prestige för oss utomstående betraktare. Joe Hart skulle bort, till varje pris. Guardiola ansåg att spelet med fötterna inte räckte till från Englands landslagsmålvakt. Det blev som Pep ville, Hart lämnade.
Nu har Pep varit manager för City i snart nio månader och jag tycker mig notera en något annorlunda och förändrad Pep Guardiola. Han har blivit aningen mer pragmatisk och praktisk. Mindre fotbollsfilosofi och teori till ett mer resultatorienterat tänk. City började starkt och imponerande under Peps led för att senare hamna i en formsvacka med dåligt och oengagerat spel som inte imponerade alls.
Under dessa nio månader har Yaya Toure spelat inledningsvis, för att senare bli petad, ombedd att be om ursäkt till både klubb och fans för hans agents nedlåtande uttalande om Guardiola. Yaya bad om ursäkt och har fått starta varje match efter det i stora drag. Dessutom har Pep hunnit med att peta Harts ersättare, Claudio Bravo, till förmån för reservmålvakten Caballero. Bravo är bättre med fötterna än vad Hart är, men en målvakt skall kunna rädda skott också. Där brast det för Bravo under en tung period för honom.
Den största utmaningen
Manchester City är utan tvekan Peps största utmaning som tränare. Bra mycket större än vad utmaningen var i Barcelona respektive Bayern. Som klubb kände och kunde han Barcelona innan och utan. Bayern har alltid tillhört Europas fotbollsadel med allt vad det innebär. City har en helt annan position i Europas fotbollshierarki. City är uppkomlingen, City är den nyrike aktören som vill ta plats i finrummet. Det tar alltid tid att klättra i olika sociala hierarkier och det är sällan enkelt. Fråga PSG som blev utslagna av Barcelona förra veckan efter att ha haft med sig en 4-0-ledning från den första matchen.
Pep Guardiola har inte tid att vara någon fotbollsromantiker i City och England. Om han inte vill bli ihågkommen som Wenger de senaste tio säsongerna, och det tror inte jag att Pep vill. I slutändan av dagen är han som alla andra tränare på den yttersta toppnivån bara intresserade av en sak, nämligen resultat. Om dessa resultat skall nås kan inte City sikta på världens vackraste fotboll, de måste vinna matcher och titlar. Pep kommer revolutionera City under nästa säsong. Då har han bättre koll på England, det tuffa matchprogrammet och hur hans filosofi skall införlivas med den engelska fotbollskulturen. Redan i veckan mot Monaco kommer vi få ta del av den mer pragmatiske Pep som vill se resultat och avancemang.
City slår ut Monaco och tar sig vidare till kvarten i Champions League. Pep är riddaren som tar City uppåt i Europas fotbollshierarki.
Sladjan Osmanagic
