På torsdag kväll är det dags för ett nytt derby i Manchester mellan City och United. För mig är detta det viktigaste derbyt på länge i staden uppe i nordvästra England. Jag vill påstå att det är den största matchen lagen emellan sedan Sheikh Mansour och hans pengar kom in i City sommaren 2008.
Öppna ditt konto hos Expekt – Få en unik bonus om hela 2 000 kr!
Det är snart tio år sedan City förvandlades från en mindre klubb ur ett ekonomiskt perspektiv till en betydligt större klubb ekonomiskt. Ni minns hur det lät för knappt nio år sedan? Först skulle City etablera sig och vinna titlar i England för att senare göra om samma sak internationellt. Just på den internationella fronten har klubben inte lyckats ta det sista och svåraste steget.
Det har blivit PL- och FA-cuptitlar men kanske inte så många som deras fans räknat och hoppats på. Även om City numera är en självklar toppklubb i England, har man inte lyckats uppnå dominans i England som exempelvis Liverpool gjorde på 80-talet eller Manchester United på 90-talet eller Chelsea under Mourinhos första vända i klubben.
Herre på täppan i Manchester
Sir Alex brukade lite elakt kalla City för grannar som för oväsen i samband med Mansours intåg i klubben. Sedan Sir Alex pensionerade sig som manager för United har City varit den bättre och mer framgångsrika av de två klubbarna. Denna säsong kan det bli dags för United att återigen vara herre på täppan i Manchester.
City tog in Pep Guardiola som tränare inför den här säsongen med hopp om fotbollsmässig revolution och tidigare osedda framgångar i Champions League. Att City har mycket att jobba med på den internationella scenen stod tydligt efter att unga och energiska Monaco slog ut dem relativt enkelt redan i åttondelsfinalen.
Det är mycket fokus på Pep inför matchen på torsdag i och med att detta är första säsongen som tränare för ett A-lag där han blir titellös. Ponera att City dessutom skulle missa CL nästa säsong så kan vi räkna ut att Pep måste ha betydligt mer tid att bygga något slagkraftigt hos City än vad vi först befarade.
För vad matchen på torsdag handlar om primärt, är att ta en plats i kommande säsongs CL. Det var det uttalade målet när Mourinho kom till United i somras. Något som märks i spelarkontrakten då dem får högre lön om de tar sig till CL, kontra om de misslyckas.
När vi efter säsongen bedömer Guardiolas respektive Mourinhos första säsong som huvudansvarig för City och United kommer det handla om huruvida de tar sig till CL eller ej. Det avgör vem som är kung i Manchester vid säsongens slut. Oavsett vilken av de båda klubbarna som tar sig till CL, det kan ju bli båda, en av dem eller ingen alls, så kan vi räkna med att det kommer köpas in spelare för dyra pengar.
En som absolut kommer saknas på torsdag är vår egen Zlatan Ibrahimovic
Frågan är om karriären är över på den högsta nivån. Tyvärr tror jag att vi sett Ibra för sista gången i en europeisk toppliga. Kul för Zlatan personligen att han fick visa att han kan spela på högsta nivå även i England vid den ansenliga åldern 35 år. Roligt och bra för United att han hann visa det för dem. Sedan är det oändligt synd att det tog slut på det sätt som det gjorde.
Jag har följt Zlatans karriär sedan hösten 1999. Det var då jag hörde talas om honom för första gången. Min dåvarande flickvän ringde upp från Malmö Stadion och berättade om en lång och smal pojkspoling som dribblade och showade mest hela tiden. Att han var både stark och teknisk. Det var hösten Malmö åkte ur Allsvenskan för att kommande år spela i Superettan.
MFF tog sig upp direkt och spelade återigen Allsvensk fotboll 2001. Det var då jag fick möjlighet att se honom live första gången. Det var på stadion mot Djurgården när han gjorde ett av sina signaturmål. Vilket privilegium det var att se honom få tyst på en hel arena och att följa hans karriär och utveckling genom alla år. Stort tack, Zlatan. För dina mål och framspelningar, din attityd och vinnarskalle och din ständiga vilja att utvecklas som spelare. Nöjet har helt varit på min sida.
Sladjan Osmanagic